^^,
Man lära sig något nytt varje dag. Vissa dagar är det viktigare grejer än andra. När man inser vem man är. Att man lär sig vara stolt över sig själv. Lär sig stå för den man är och inte ta åt sig av vad andra säger. Det lärde jag mig idag. Jag bor här, mitt ute i ingenstans. Men det är faktiskt en del av mej. Skogen är en del av mej och för att lära känna mej måste man börja med att acceptera den jag faktiskt är. Jag är så mycket starkare än många av er andra. En stor del är att jag fått bo såhär. Att lära sig vilka som är en vänner är ganska bra faktiskt. Veta vilka som ställer upp och är på ens sida hela tiden. Som inte följer grupptrycket och ska vara med de såkallade "coola". De coola är inte alltid så coola. Att vara tuff och känslokall bara för att visa sig cool, att inte vara den man egentligen är tyder endast på att man är osäker i sig själv.
Så jag är faktiskt coolare än er. Jag har min identitet och vet vad jag vill med mitt liv. Skrattar bäst som skrattar sist!
Alla är vi lika mycket värda.
Jag har en dröm. Och min dröm ska bli verklighet.
"JAG SÅG ALLT! Jag såg hav och kontinenter. Jag såg öknar, bergskedjor och enorma skogar - men inga gränser mellan länder. Det går inte att se några nationer, bara en gemensam planet."
- Christer Flugesang
Andakt - mobbning/vad dig själv.
De "coola" blev ett gäng som uteslöt mig helt. I skolan skulle de inte prata med mig alls. Men sedan när ingen annan i det gänget var med, så kunde någon komma och prata med mig. Låtsas som om ingenting hade hänt och var fel. Jag sa ingenting. Bara ignorerade personen, precis som dem gjort mot mig.
Det värsta var. Detta gäng skulle vara elaka mot vissa andra personer. De var såkallade ögontjänare. Som tog varje tillfälle att mobba någon men som skulle visa sig duktiga inför läraren.
Jag fick nog. Jag sa ifrån. Och blev den utsöttes vän. Visa mig vara en riktig vän. För jag tyckte att mobbningen var så himla fel. Så fel det kunde bli.
Jag undrade vad det var för fel på mig själv. Vad hade jag gjort fel? Dög jag inte? Fick jag inte vara mig själv och tycka vad jag ville? Måste jag vara som precis alla andra? "
Detta är skrivet av en anonym tjej. När jag läser detta tänker jag mycket på hur Gud har skapat oss. Alla duger precis som dem är. Gud skapade oss olika. Han skapade oss helt unika och vi bör vara stolta över dem personer vi faktiskt är. Det är när man är osäker på sig själv som man mobbar andra. Så var stolt över dig själv. För Gud älskar oss alla precis lika mycket och ser inte ner på någon. Han har gett oss fårmågan att vara starka i oss själva. Det är upp till oss hur vi klarar det. Det är vi som ska lära oss hantera gåvan och inte ge efter för grupptrycket. Alla felar och det är lätt att man råkar såra någon. Men när man medvetet gör det är det verkligen inte okej. Så, lev som den du är och var dig själv. Vi är alla bra på olika saker och kan olika grejer. Vi är olika helt enkelt. Du är unik. Jag är unik. Alla är vi unika. Unik. Det är så Gud har skapat oss.
Klicka här för att få psalmen.
Andakt - lära känna nya vänner.
Då hade jag gjort en andakt, helt själv.
Jag blev väldigt stolt över den faktiskt!
Den lyder såhär:
Börja med att läsa texten:
När vi står där ensamma i mörkret,
så vänder vi oss om och ser att våra vänner står där.
Bakom oss och puttar lite på oss. Stärker oss i våra val.
Gråter med oss när vi är ledsna och skrattar med oss när vi är lyckliga.
Ställer upp, lyssnar och finns där.
Så vad vore vi utan vänner? Våra vänner som gör oss lyckliga.
Som håller oss i handen och säger: ”Vi klarar det tillsammans. Om vi bara försöker så fixar vi detta!”
Så var rädd om vännerna och visa dem varje dag hur mycket vi uppskattar dem.
Berätta hur mycket dem betyder för oss.
Det kanske blir lite tjatigt men då vet våra vänner i alla fall hur glada vi är att dem finns i vår närhet.
Gud är också vår vän. Som hjälper oss när det är svårt och aldrig överger oss.
Han skänker oss trygghet och älskar oss precis som dem vi är.
Han förlåter våra snedsteg och våra fel.
För alla gör vi fel men riktiga vänner fäster sig inte vid det dåliga utan vid allt bra vi åstadkommer.
Så vad vore vi utan vänner?
Sedan lyssnar ni på följande låt:" Sanna Vänner - Carola"
Be dem som lyssnar att tänka på texten och vad som menas egentligen.
Under tiden låten spelas för dem även gå fram och tända varsitt ljus, om dem vill.
Avsluta med att säga en kort mening. Och berätta därefter att träffen är slut.
[notera att dikten som läses har jag skrivit helt själv!]
